16 November Helsingborg – Helsingör -Köpenhamn – Barcelona

Jag har länge sagt att när jag fyller 30 ska jag inte vara hemma, jag ska sitta på en strand i värmen och bara njuta. Så det gjorde vi. Nästan.

Hejdå Helsingborg

Klockan ringde tidigt som attan en lördagsmorgon, lite senare än den normalt gör på veckodagarna. En av mina systrar var gullig nog att köra oss in till Helsingborg. Vi lämnade ett regntungt, grått och kallt Sverige, hoppade på båten till ett precis lika tråkigt Danmark. Fyra timmar innan planet lyfte klev vi av tåget nere i Köpenhamn. Inte en enda gång hade jag fullskalig panikattack heller. Är så stolt över mig själv att jag ändå tog det hela med ro. Sen hade jag ju Andy vid min sida hela tiden med.

Hej Helsingör

Lego Securitycheck

Vi tog oss igenom självincheckningen, bagage drop och securitychecken utan några som helst problem. Jag hade förberett så mycket som möjligt, kollat upp så mycket som möjligt i förväg för att göra det hela enklare för oss. Det hjälpte nog mycket för att hålla mina nerver i schack. Jag kände att jag hade kontroll och kunde precis vart enda steg. Jag och Andy har aldrig rest såhär ihop innan. Vi har tagit semestrar i Sverige där vi kunnat köra precis överallt, varit över i Helsingör ett par rundor, men inget sånt här. Jag har flugit till London två gånger innan, men då i sällskap med mina föräldrar och följt efter min far som hade koll på läget.
Vi spenderade ett par timmar i taxfreen och dem andra butikerna, vi fikade en stund innan flyget lyfte och tog oss bort till gaten.

Andy blev helt lyrisk när han såg det här, kan inte göra annat än att hålla med.

Någonstans över vad jag antar är Spanien.

3timmar i luften och voila så var vi i Spanien! Kom av planet och möttes av klarblå himmel och en sol som var på väg ner. Något jag tyckte var jätteudda, men som säkert är vanligare än jag tror, var att vi fick ta buss från planet bort till terminalen. Men sen är ju El Prat gigantosariskt stor med. Eller ja, sanning med modifikation. Landningsbanorna och själva området är superstort, men shoppingen var verkligen medioker upptäckte vi när vi flög hem. Nog om det. Vi hade beställt transfer så vi möttes i hallen av en väldigt trevlig herre som typ inte pratade någon engelska alls. Han var så himla artig och tog min stora resväska och lyfte in i bilen, öppnade dörrar och hade sig. Vi fick åka en Kia dock! Och vi som älskar bilar och är entusiaster grät något på insidan. Direkt när vi kom utanför dörrarna på flygplatsen mot bilen såg vi palmer och berg i bakgrunden. Landskapet var verkligen så annorlunda mot vad vi har hemma. Vi satt och tittade ut hela vägen och förundrades över allt. Som två småbarn sa vi wooow, åh kolla! och shit vad häftigt. Chauffören måste trott att vi var komplett galna eller lätt konstiga. Stackaren. Nejdå, inget konstigt här, bara två knasiga svenskar.

Till hotellet kom vi i alla fall. Eftersom det var första gången hade vi valt ett hotell så centralt som möjligt. Detta låg längsmed La Rambla. Knasigt kan man tycka men detta var ju off season så kanske inte lika bullrigt och mycket ljud. En chansning helt enkelt men ändå backat av reseagenten. Receptionen var verkligen minimalisk! Inget fancy about it at all. Lyckliga över att resan gått bra landade vi på rummet och blev så himla besvikna! First of all hade vi bokat ett dubbelrum, verkligen understrykt att det var tvunget att vara en dubbelsäng. Fick världens minsta lilla vrå med två enkelsängar, ett skrivbord med tv på och en exakt likadan stol som vi har hemma till köksbordet, fast mycket mer sliten. Allting kändes slitet och lite done on a budget. Mycket IKEA möbler. Behöver inte vara något negativt, allt beror ju på hur man gör det. Badrummet hade badkar kombinerat med dusch. Vi gick ner igen och blev lovade att eventuellt få ett annat rum dagen därpå. Men denna natten fick vi spendera här.

Jag hade inte ätit något rejält på hela dagen, medvetet, så jag var utsvulten. Vi tog på oss, beredda på kvällskyla, och gick uppåt längs La Rambla på jakt efter mat. Det var inte alls kyligt! Underbart sensommarväder, ljummen bris men mörkret hade lagt sig. Vi var inte riktigt säkra på vad vi var sugna på men mötte en kille med meny i handen ganska snart. Såg väldigt gott ut. Vi följde med honom in, uppför en trappa och hittade ett bord. På väggarna tror jag det totalt hängde fyra tv-apparater och visade Formel 1, lite komiskt. Jag valde pizza och Andy tog en paella som inte innehöll några skaldjur. Pizzan var lite pricey men oh my god! Godaste pizzan jag någonsin ätit! Om någon är i Barcelona kan jag varmt rekommendera Patagonia Bar. Supertrevlig personal och som sagt, världens godaste pizza. På bottenplan utmed gatan kunde man köpa Churros och kaffe. Mätta och belåtna gick vi tillbaka till hotellet och sov superdåligt! Dem tömde sopor mitt i natten på gatan bakom, finns det något värre (klart det gör) än att vakna mitt i natten av att det töms en stor container med tomma glasflaskor? Gud vad jag ångrade mig just där och då och ville hem igen till min sköna säng. Inte hjälpte det heller att väggarna var äggskalstunna så vi hörde fulla glada svenskar väsnas i korridoren ett par dörrar bort.